Mandelqvist -

Massiv grodräddningsinsats i Spraxkya

”Här arbetade tappra män för grodors överlevnad”. För oss i byn är detta en hjälteinsats. Jag trodde vägbygget handlade om dränering av den ständigt översvämmade vägen, därför blev jag så glad att Trafikverket satsat på grodräddning. Visst, lite knepigt känns det med tanke på de otaliga kritiska brev som skrivits genom åren som påpekat att Sellnäsvägen är livsfarlig. Men då handlade det om oro för våra cyklande barn. Sedermera så dikades vägen, men inte en centimeter ytterligare att gå på, snarare fick man göra ett grodhopp ner i diket när både långtradare och XC90 skulle samsas utan att avvika från sina 100 kilometer i timmen. Men då pratade vi om barnens säkerhet och buller för närboende. Nu pratar vi grodor. Och allt blir möjligt. Fast man förstår omfattningen av problemet när man står i trädgården och gräset plötsligt börjar att röra på sig. Tusentals små, tafatta hoppande grodbäbisar med sikte på ån. Plötsligt har man ingenstans att sätta fötterna och det hjälper inte att bo granne med självaste kyrkan. Liken radas upp på vägen och under däcken hörs ett schplattande. Undrar om grodor blir änglar?

Nu skriver tidningen att 95% av grodorna räddas. Genom en grodpassage kan de hoppa ner mot ån. Hur sjutton fattar de att de ska ta passagen och inte vägen? Är grodor intelligenta? Fast grodor börjar bli utrotningshotade. Och barn, finns det ju massor av.

http://www.dt.se/nyheter/borlange/article960797.ece

2011-04-26 @ 18:49:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Den ljuva sommartiden

Så händer det helt plötsligt. Sommaren har parkerat utanför mitt fönster. Jag försöker stanna upp och säga åt mej själv, "hörru tjejen, det är NU du ska njuta". Försöker hålla kvar tiden, få den att stanna, men sommaren lyder som vanligt inte. Det är därför man tar bilder.
i Spraxkya

2010-07-25 @ 12:26:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sociala media, Big Brothers i storformat?

Lyssnade idag på ett föredrag om sociala media, ett begrepp som jag faktiskt börjar bli lite trött på (men jag gillar dej Peter). Där grupperades våra behov i "dela", "realtid" och "hitta". Det här har fått mej att fundera mer ideologiskt om vad vi håller på att skapa. Jag ser det på mina tonåringar. Har man bokat en resa måste man snabbt ut med det på FB. Ska de planera kvällen SMSas det i timmar tills planen tagit form och alla involverats.

Så vi gamlingar inspireras och apar efter. Jag är den första att erkänna att jag hänfördes av en fjälltur på skidor i Sälen och delade med mej av detta i ord och bild, direkt från toppen. Men egentligen, vem bryr sig. Visst, kan det vara kul för släkt och vänner att följa en renovering, barnens uppväxt och så vidare. Men frågan är vad detta gör med oss. Vi ska numer "visas upp". Titta vad mycket kul jag gör, kolla vad lycklig/olycklig jag är. Lägg sedan till alla dessa jävla kartfunktioner. Nu ska vi vare sej vi vill eller inte följa personer som checkar in på jobbet, tar tåget, kommer hem. Till vilken nytta. Halva FB är fullt av detta. "Jo, men det är bra om man råkar vara i stan". Köper inte det.

Jag tycker att det här börja likna rena rama Big Brothers i storformat och undrar vart det tar vägen. Ska vi kartlägga oss själva så i detalj att vi fysiskt vet vart alla är. Ska vi alltid gå med ett löp på hjärnan. "Shit det här väcker uppmärksamhet, det lägger jag ut, då rankas jag högt". Vad är målet? Visst bra för företag, men jag tror att det ligger djupare än så. Vi kan alla uppmärksammas i vår egen Idoltävling. Och mobilen börjar bli viktigare än att prata med familj och vänner live.

Jag hoppas på nästa generation. Att de twittrat av sig och fått distans och skapar en integritetstrend och relationer som bygger på fysiska möten. Att vi tittar inåt hellre än på alla andra.

2010-05-12 @ 15:36:12 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Först tsunami, nu ash cloud

Tänk att på något dygn kan ett nytt ord slå igenom med full kraft. Fokus från miljoner människor riktas mot ett objekt. Själv känner jag mej som att jag snart kan ta examen som seismolog efter att ha följt varenda nyhetssändning, debatt, twitter i ämnet. Hade det inte varit för en inplanerad Münchenresa i morgon hade jag antagligen inte lärt mej allt jag nu kan om vulkaner. Vi blir påminda om vår litenhet inför naturen och om vilken stress och ständigt tidsschema vi lever i. Inte ens min mamma som är strandsatt på ett femstjärnigt hotell på Cypern klarar av att njuta av sin extravecka. Att inte veta, att inte vara fullinformerade är något vi har svårt för.

När jag nu ställt in min resa och förlikat mej med det faktum att jag inget kan göra åt det, tycker jag att flygbolagens självklara penninghunger gör mig tveksam inför säkerheten. De börjar ifrågasätta hur farlig askan är. Undrar just när första flighten trotsar och flyger. Och undrar just när första olyckan kommer. Eller om motorerna får tekniska problem om ett halvår, ett år eller...

Kanske är det här naturens sätt att be oss varva ner. 2012 var det visst dags för något om man ska tro Mayafolket.

2010-04-19 @ 20:24:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Blodsockret räddade från impulsköpet

Scandic Continental. Resterna efter thaimaten ligger i lådor över hela bordet. Efter mitt race genom Stockholms skoaffärer var jag så hungrig att jag höll på att bli galen av att peta i mej maten med de där träpinnarna. Rusade därför ner på Seven Eleven och hämta en plastgaffel. Passade på att köpa en påse lantchips och en Marabou också.
Sängen är nu full av smulor och förpackningarna är tomma. Behöver jag säga att jag inte känner mej fräsch. Dessutom ser hotellrummet ut ungefär som min dotters rum i normaltillstånd.
Och svaret är "nej jag hittade inga skor". Jo förresten, ett par ursnygga Vagabond för simpla 800 kr. Problemet var att de inte passade fötterna. 38 för små, 39 glappade. Om inte blodsockret drivit mej från affären så hade jag säkerligen kommit hem med ett par skor i för hög prisklass och för liten storlek.
Nej usch, jag tar ett bad, så får jag åtminstone valuta för pengarna.
Natti, natti!

2010-04-08 @ 20:10:01 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Föräldraledighet när den inte är jämställd

Allt fler pappor är pappalediga, inte bara i några veckor i anslutning till semestern, eller OS, utan i flera månader. Jag ser det hos mina kollgor, hos kunder och vänner i övrigt. Jag tycker det är bra. Och jämställt. Men det finns en mansfälla gömd i det här. Det funkar nämligen bara om ni bor tillsammans. Den som gör misstaget att skilja sig eller separera under småbarnsåren får räkna med att skilja sig även från barnen. För då är det mamman allena som klassas som barnens trygghet. Det är väl bara att lyssna på den idiottanten som kallar sig forskare och som nyligen hävdade i media att kvinnor "har det inbyggt att ta hand om barnen och olyckorna sker när fadern är hemma".

Det finns nämligen pappor som har haft 6 månaders pappaledighet som visserligen inte mammorna kunnat ta ifrån dom, men där de inte fått tillgång till barnen. Och då är ju hela vitsen med föräldraledighet borta. Mammor som enträget hävdar att de är barnens trygghet och att det är bättre att barnen sätts på dagis när mammornas dagar är slut, än att de får vara hos sina pappor. Det kan till och med gå så långt att barnen hellre får vara på dagis på dagarna än hos sina pappor på dagarna, även om de skjutsas till mammorna på kvällen. Det är vad jag kallar jämlikhet på kvinnors villkor. Vi kanska ska ska satsa på mans-kvotering till Familjerätterna.

2010-03-31 @ 19:56:28 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Matta för trä-freak!

Här behövs inga ord. Holländarna måtte gilla den svenska naturen. Denna lilla skönhet kostar cirka 8000 kr, en trämatta av äkta plast. Kallas för "a long-lasting natural beauty".

2010-03-19 @ 16:01:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

När det gungar, titta ut genom fönstret

Det finns två kategorier av människor; energitjuvar och laddare. Ekvationen är enkel, ju fler laddare man omger sig med, desto bättre mår man. I verkliga livet finns så klart båda sorter och vi får helt enkelt förhålla oss till att en och annan energitjuv kommer i vår väg. Detta hände idag. Och då gäller det att vara snabb att ta sin medicin, dvs leta laddare. Och jag fick ett laddat råd som jag tycker var mycket klokt. "När det gungar under fötterna, se ut genom fönstret. Ser allt ut som igår, vad är det då som är skillnad". Jag tittade ut. Våren var där, liksom mina längdskidor. Perspektivet återvände och jag vände energitjuven ryggen.

2010-03-09 @ 20:11:11 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Den är gul, ful och gör mig förbannad!

Om det inte vore för den gult skrikande färgen skulle man kunna tro att det är ett vanligt ICA-kvitto. Den lilla sladdriga djäveln satt insnurrad runt min vindrutetorkare. Jag stannade för att ta bort reklamen och det var då jag såg avsändaren: Q-Park. Den lilla jävla lappen kostade 600 kr och hävdade dessutom att jag parkerat "utanför pilmarkeringen, på gångväg". Jävla idioti. Det var enda platsen som fanns på parkeringen på Lugnet Fysiocenter. Och jag såg ingen gångväg. Visserligen såg jag inte skylten heller. Och extra parkeringspengar hade jag lagt i automaten. Ge mej fan på att de där lapplisorna låg på lur i buskarna och bara väntade. I Borlänge har de åtminstone vett att bara ta 300 spänn. Annu ett skäl att inte bo i Falun.

2010-02-15 @ 19:26:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hellre Bondbrud än bondflicka

"Jag vill bli en sån där bond-flicka när jag blir stor", säger bonusdottern 9 år och ler drömskt. Jag och svärmor tittar på varann. Vi har samma bild. En tajt klänning, hög slits och sylvassa klackar. Naturligtvis ursnygg och superkaxig. "Tänk att få mjölka kor, ha en liten get och gå omkring i träskor", fortsätter hon. Tanke-tvärnit. Här tror man att barn har impregnerats av Hollywoodskapelser så att alla vill bli Hanna Montana, när hon i verkligheten vill bli bondböna. Hennes äldre, snart 18 åriga syster suckar. "Åh, den som vore elefant ändå".
Jag inser varför jag i mitt yrke tycker att det är så svårt att kommunicera med barn och ungdomar. De är ju totalt oförutsägbara. Bättre var det på min tid, då var yrkena väl definierade. Tvätterska, sjuksyster, präst...förutom lillkusinen som redan vid sju års ålder talade om för fröken att han skulle bli direktör för ett multinationellt företag. Och det blev han inte.

2010-02-11 @ 20:07:47 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Visst kan man shoppa sig lycklig!

Min tidigare kollega hävdade att man visst kan shoppa sig lycklig. Jag håller med. Sen finns det andra som hävdar att lyckoruset för en nyinköpt soffa varar cirka 15 minuter. Jag är en inbiten nätshoppare. Just nu är min stora favorit bonaparte.se. För det första får jag sim VIP ( det ni) ta del av kollektionen väldigt tidigt. Jag har som sagt redan beställt sommarens sandaler. Sen kommer ett sms och jag springer bort till tobaksaffären och hämtar ut mitt jättepaket. Behöver jag säga att adrenalinet är på topp.

Därefter smyger jag upp i sovrummet (det är viktigt att få vara ifred), och öppnar lådan med andakt. Jag gillar speciellt att kläderna sitter på galjar, ofta med plastöverdrag. Känns lyxigt. Sedan går jag modevisning för dottern som i alla lägen är ärlig. "Du ser ut som en gumma" åker ner i lådan igen. Det brukar sluta med att hälften åker tillbaka. Då kommer nästa fördel. Man betalar bara in det man behåller. Såå smidigt. Denna gång fyndade jag ordentligt. Kläder som kändes okej vid förra beställningen, men som fick åka tillbaka när samvetet kom ikapp, inhandlades nu på rean. Dubbel lycka alltså. Så det där med 15 minuters lycka stämmer inte. Jag blir lycklig varenda gång jag tar i min nyinköpta handväska.

2010-01-27 @ 13:07:42 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Jag skulle aldrig vilja lyssna på mig

Jag hör min egen röst mala på. Manar till diskussion. Försöker vara intressant. Ritar lite på tavlan och går tillbaka till trygga powerpoint. Jag noterar att vissa ögonlock börjar bli tunga. Sneglar på klockan. Försöker igen efter paus att få klassrummet med på noterna. Fast jag lovat mig att inte falla dit, märker jag att jag börjar forcera, hoppa över och gå på. Sen märker jag ett visst intresse. Ögonen blir större, några frågor kommer. Efter två timmar är det över.

På hemvägen ringer jag en "erfaren kurshållare" och beklagar mig över vilken urusel föreläsare jag är. Hm, säger han. Jag känner en tjej som jag brukar konsultera. Hon vet precis hur man gör en bra presentation. Du känner henne...

2010-01-21 @ 16:18:51 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

I väntan på NätTrollen

Vad modig du är som bloggar, är kommentarer som jag fått. Men vad är det värsta som kan hända? Att bli dissad. Eller att råka ut för NätTrollen.

NätTrollen är sociala ligister som under anonym flagg spyr galla utan att våga visa sig. Fast det gör ju tidningarnas insändarsidor också. I alla fall till viss censurerad del.

Som tur är känner jag en riktig Troll-hunter som besökt oss idag. Och medicinen är hämtad från sagorna. Prata bara snällt med dom så förvandlas dom. Och gör dom inte det betyder det att de är vilka vanliga ligister som helst. De drivs av att sabba. Jag ger mig ut på NätTrollajkt och hör av mig om jag hittar några.

2010-01-20 @ 16:45:27 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Gästblogg Emma G mandelqvist

Hejsan. Nu har jag precis hjälp morsan med att komma igång lite med hennes blogg.Bytte design och gjorde den lite roligare.Roligare att läse en blogg med lite färg!Nu sitter vi hela familjen och kollar på Merlin på tv! just nu hoppas jag bara på mat?!.Sedan lämnar jag Spraxkya ikväll och åker till Ida :-) puss&kram Emmalinnea gradin mandelqvist

2010-01-16 @ 18:27:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det heter "Sprascha"

Jag fösöker ljuda så tydligt jag kan för att hjälpa telefonförsäljaren på traven. "Nej du får bokstavera", säger hon. "S.P.R.A.X.K.Y.A", säger jag trött. Har gjort det förr. "Vad gör man där, det låter som en förort till Warzawa", säger hon. "Man bor", svarar jag. Och det är precis vad man gör. I Spraxkya finns ett tiotal hushåll, en kyrka och en nedlagd skola. Spraxkya ligger på landet, fem minuter från Romme Alpins skidanläggning och 6 minuter från stan. Runt namnet finns en rad berättelser. Expererna är dock eniga om att kya betyder inhägnad och hit gick bönderna förr med djuren på sommarbete. Sprax däremot har olika historier. Antingen har det blivit slang av sjön Spraken eller så handlar det om hästsorten spraxar som betade här en gång och det ryktas även om en gubbe som hette Sprax. Vem vet. Idylliskt är det i alla fall.

2010-01-11 @ 12:59:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()