Jag skulle aldrig vilja lyssna på mig
Jag hör min egen röst mala på. Manar till diskussion. Försöker vara intressant. Ritar lite på tavlan och går tillbaka till trygga powerpoint. Jag noterar att vissa ögonlock börjar bli tunga. Sneglar på klockan. Försöker igen efter paus att få klassrummet med på noterna. Fast jag lovat mig att inte falla dit, märker jag att jag börjar forcera, hoppa över och gå på. Sen märker jag ett visst intresse. Ögonen blir större, några frågor kommer. Efter två timmar är det över.
På hemvägen ringer jag en "erfaren kurshållare" och beklagar mig över vilken urusel föreläsare jag är. Hm, säger han. Jag känner en tjej som jag brukar konsultera. Hon vet precis hur man gör en bra presentation. Du känner henne...
Jag tror jag vet vad det berodde på. Inte dig, om det är någon tröst
hade jag bara varit elev så hade du haft en superintresserad lyssnare. Jag ville ju smyga dit, men någon förbjöd oss...
