I morse var det nog. Motvilligt städade jag 19 årige sonens rum när han inte var hemma, eftersom vi har totalt olika uppfattning om nivån för "städa". Tänk att det ska vara så svårt att få tvätten i tvättkorgen och skräpet i papperskorgen som till och med står i rummet. Och när insektsliken kunde staplas på hög började hoten formas i skallen. HUR får man tonåringar att inse att de INTE bor på hotell med roomservice. HUR ska man få dem att fatta att morgonen inte börjar kl 14.00 och att man måste röra på sig mer än mellan tevesoffan och datorn, för att inte bli ännu tröttare och sova ännu mer.
Vid en diskussion tidigare radade sonen upp allt han skulle köpa sig. Bil årsmodell nyare, cross modell ännu nyare och så vidare. "Hallå där ska du inte flytta hemifrån snart", frågade jag och där startade förhandlingen som började vid 30. "Aldrig i livet", svarade jag. "Vid 25 då?" "Då hade jag nästan två barn", kontrade jag men den pilsnern gick inte. "Det kommer att kosta 5000 kr i hyra", blev nästa försök. Då la han armen om mig "det kan det vara värt morsan".
Så med en 16-åring som i princip redan flyttat hemifrån, vilket känns väl tidigt, uppväger brodern med planer att samla på hög så länge det går, minst tills han är 25.
Det är nog en viss mening med att tonåringarna går en på nerverna de sista åren hemma. De ska ut helt enkelt. Så att de får städa upp sina egna lik.
Jag visste redan förra veckan när svärmor satt i köket och snörvlade att det här inte skulle gå obemärkt förbi. En vecka senare ligger jag med rinnande näsa, stickande hals, kliande ögon och en frossande hud som påminner om färsk kyckling. Jag gnäller på facebook och min kollega svarar att "du som är så effektiv kan säkert vara sjuk snabbt och effektivt också". Det värsta är att jag för ett ögonblick ser det som en möjlighet. Men det är innan kroppen säger åt mej på skarpen igen. Så styrelsehelgen i Stockholm ställs in och jag som hade ansvar för åtta julklappar som ligger här i den packade resväskan.
Så eftersom jag nu ”förstår” att kroppen beordrar vila bestämmer jag mej för en helg när jag verkligen ska blicka inåt. Till min hjälp läser jag boken Andarna mitt ibland oss. Jo, jag är lite av en spökfanatiker, det hör till om man bor i ett hus med flera hundra år på nacken. Ena stunden ”vill” jag kunna känna och få kontakt, andra stunden blir jag ruskigt mörkrädd. Så när jag vaknar i hostattacker under natten läser jag en stund, speciellt de kapitel som har karaktären av instruktionsbok. Jag blir dåsig, somnar med texten på näthinnan och vaknar med ett ryck en stund senare och tycker att det rör sig i rummet. Tänder lampan. Stänger av alla sinnen. Nä, utforskar mer i morgon, den andra sidan känns alltid lite läskig i nattmörkret.
På morgonen hittar jag författaren, tillika en av världens främsta medium på Youtube. Jag blir besviken av att hitta en Dr Phil-typ, stajlad av Hollywood. Fast det är inte sämre än att jag går vidare till hans hemsida, blir medlem och funderar på att vara med på en av hans nätseanser om en vecka. Bara jag klurar ut när 09:00 pm EST är.
