Min tid kommer. När jag släpper in den.

Har snickare nyrenoverat? Ser en kock fram emot helgbjudningen? Är bilmekanikerns bil tipptopp? Och har fotografen dokumenterat barnens uppväxt?

Jag undrar eftersom jag så gärna vill komma igång med mitt författande. Problemet är att jag efter att ha tillbringat minst åtta, ofta tolv timmar framför tangentbordet, är less. Jag har ju för sjutton till och med musarm i vänstern.

Och i lådan ligger den. Bunten. De första 140 sidorna som jag inte läst på två år. Kanske är det bara skräp.

När jag gick en författarkurs för Peter Gissy sa han att författarens stora utmaning är att komma ur byrålådan. Det är där jag befinner mig, mellan Topphälsa och dagboken.

Ska man skriva en bok kan man inte dutta. Det går inte att skriva en kvart då och då. Karaktärerna suddas ut och till och med namnen blandas ihop.

Men kanske ska jag anmäla mig till en ny kurs. Frågan är vilken? Bara så att jag kommer igång. Fast om jag nu skulle skriva klart den här boken som bygger på en massa sanning, hur skulle det då tas emot. Jag skulle såra en massa människor som inspirerat de elaka karaktärerna. Skulle jag klara det?

Kanske ska jag skriva en låt istället. Eller en dikt. Eller en pjäs. Eller så går jag ut i landet och påtar med en hörbok i öronen. Min tid kommer. När jag släpper in den.


Anna & Emil, vilken boost

Idag kom skrivarlusten så plötsligt att jag författade en artikel på cykel i stark motvind. För att inte väcka alltför stor uppmärksamhet låtsades jag prata i mobilen när jag i själva verket hade inspelningsknappen på. Ryckigt och stökigt blev det. Ingressen på slutet och sen en salig röra.

Det som väckt denna plötsliga skrivarlust var två personer; Anna Haag och Emil Jönsson. Till saken hör att längdskidåkning fram tills denna dag varit liktydigt med vallningsremsa och mjölkchoklad. En slags rogivande promenad på fjället. Men idag träffade jag ikonerna Anna & Emil hemma på min egen gata, på Confetti.

Visst hade jag hört talas om dessa energiboostare, men trodde att jag var immun. Jag är ju tokointresserad av sport. Fast när man får höra hur de bygger sitt liv och sitt varumärke kan man inte låta bli att fyllas av deras kärlek och energi. Och känna stolthet att vår byrå får jobba med dom.

Och nu ska jag skriva ner artikeln.


RSS 2.0