Massiv grodräddningsinsats i Spraxkya
”Här arbetade tappra män för grodors överlevnad”. För oss i byn är detta en hjälteinsats. Jag trodde vägbygget handlade om dränering av den ständigt översvämmade vägen, därför blev jag så glad att Trafikverket satsat på grodräddning. Visst, lite knepigt känns det med tanke på de otaliga kritiska brev som skrivits genom åren som påpekat att Sellnäsvägen är livsfarlig. Men då handlade det om oro för våra cyklande barn. Sedermera så dikades vägen, men inte en centimeter ytterligare att gå på, snarare fick man göra ett grodhopp ner i diket när både långtradare och XC90 skulle samsas utan att avvika från sina 100 kilometer i timmen. Men då pratade vi om barnens säkerhet och buller för närboende. Nu pratar vi grodor. Och allt blir möjligt. Fast man förstår omfattningen av problemet när man står i trädgården och gräset plötsligt börjar att röra på sig. Tusentals små, tafatta hoppande grodbäbisar med sikte på ån. Plötsligt har man ingenstans att sätta fötterna och det hjälper inte att bo granne med självaste kyrkan. Liken radas upp på vägen och under däcken hörs ett schplattande. Undrar om grodor blir änglar?
Nu skriver tidningen att 95% av grodorna räddas. Genom en grodpassage kan de hoppa ner mot ån. Hur sjutton fattar de att de ska ta passagen och inte vägen? Är grodor intelligenta? Fast grodor börjar bli utrotningshotade. Och barn, finns det ju massor av.
http://www.dt.se/nyheter/borlange/article960797.ece
