Mandelqvist

– Lägg i backen.

Först är man curlingmamma, sen blir man crossmorsa. En uppgradering som innebär att barnet har blivit så stort att han själv tar sig till och från träning och man bara behöver åka dit som åskådare (vid vackert väder). Men för att vara crossmorsa krävs nerver av stål. Det går fort. Det är lerigt. Terrängen är stundom stenig. Och farkosterna flyger som projektiler och landar med en tyngd som gör att man helst beskådar på långt avstånd. Dagens pass blev cirka en halvtimme.

Jag som knappt varit på några konserter i mitt liv har denna sommar hunnit med Peace & Love med 40 000 besökare, Pink med över 30 000 och slutligen Melody Gardot, denna jazzens Greta Garbo. Konserten inleddes med Nisse Landgren – en icke-favorit – men jag måste erkänna att han gjorde bra ifrån sig. Sen fick vi vänta en stund, säkert en kvart...innan Melody kom. Det var tydligen för länge tyckte damen bakom mej. "Det är som på vårdcentralen, man får vänat och vänta och ingen talar om vad det är för fel!". Jag som väntat tre timmar på Pink igår och lyssnat på tre förband tyckte att femton minuter var rena rama pisskvarten.

Mellansnacket var intimt och som vanligt faschineras artisterna över Dalhalla med dess akustik och kalkstensmiljö. Men, även om hon är en av mina favoriter så hade jag föredragit en rökig jazzklubb där det verkligen hade kunnat kännas intimt. Här satt man på långt avstånd, iskall under en filt i den 13 gradiga kvällen. Vinet fick man svepa ur plastmuggen i alkoholzonen under pausen innan. Nej, jag hade velat ha ett glas rött, en cigarett (fast jag inte röker) och suttit nära scenen på en skum klubb. Då hade hon kommit till sin rätt.



Dalhalla.

På torsdagen kl 21 bestämde jag och bonusdottern att åka ner till Göteborg eftersom det visade sig finnas biljetter kvar till fredagens Pinkkonsert på Ullevi. Beslutet tog tre minuter. På grund av Gothia Cup fanns inget hotellrum utan närmaste var i Borås, men vad gjorde det. Så kl 11 slutade hon jobbet på hotell Brage och vi satt oss i bilen för fem timmars bilresa genom ett megafullt turistSverige.
Efter att ha ignorat Siv i GPSen, parkerade vi på Liseberg och irrade runt i stan för att leta mat. En klassiker, som alltid leder till noll.


När tiden runnit iväg och vi stod i MacDonaldskön bestämde vi att återgå till vårt förstahandsval. En räkmacka på Gothia Tower. Kan säga att vi inte var ensamma om den tanken. Men räkmackan för 179 kr slukades på sju minuter och sedan bänkade vi oss på Ullevi.


Och vilken show sen!


Pink gjorde entre genom att hoppa bungy jump ut ur lådan i kranen.
Riktigt cool!

Att börja semestern med att åka bort var ett klokt drag. En vecka i Brela, vid vackra Makarska rivieran, gjorde mycket gott. Bara jag och maken, så mysigt!


Hamnen




Utsikt från balkongen.


Härliga promenadstråk efter vattnet.


Fruktstund.


Vilan.


Trapporna.


Vår underbara hyresvärdinna Britt-Marie Ribicic.

Ett annat sommartecken är stunderna vid stugan i Gimmen. Ofta inleds detta med ett sms från svägerskan Maria Gråbo. "Ses vi i Gimmen? Puss". Så kommer vi med våra kassar innehållande mängder av godis, chips och fikabröd och det viktigaste – bunten med veckotidningar. Marias bunt innehåller alla varianter av Se & Hör. Ju snaskigare, desto bättre. Min bunt innehåller mattidningar och hälsotidningar. Dom fnyser hon åt. Och visst är det lite dubbelmoral, läsa bantning och träning samtidigt som man fikar allt man orkar utan att få ihop 20 steg på stegräknaren. Däremot frossar vi i hennes tidningar. Kommenterar kändisars förfall, otrohetsskandaler, klädstilar och snobberier. Detta blandas med ett och annat illvrål när hundarna skakar vattnet ur pälsen och över oss.


För skens skull – Maria med en bok.


Och på kvällskvisten.

Inget sommartecken är väl tydligare än midsommar. Sillen, nubben och myggen. Jo då, vi jagades in i stugan redan vid tio.

Stormen före lugnet.


Lena Luthman kommer farande som ett midsommarblomster.


Skål och glad midsommar. Maria och Mice Esslersson, Tommy Håx

Jag erkänner, jag gillar svåra saker. Att gå in som styrelseledamot och sedan vips vara vald till vice ordförande i ett förbund med över 20 000 medlemmar med en inte helt enkel organisation. Det är svårt. Och kul. Mina anhöriga suckar, "varför måste du involvera dig i allt?". Själva sitter de som tränare, ledare, fikasäljande föräldrar på fotbollsmatcher etc. Men det är just det, jag har redan gjort det där och vid 42 har jag fått tid till "fritt val" som de hette i skolan. Mina barn är stora nu. Nu kommer mina kollegor att sätta i halsen...ja, jo jag jobbar jämt så hur mycket tid finns det egentligen? Men det lustiga är att det finns alltid tid för roliga saker. Och det här är roligt. Och det är mitt sätt att bidra till en bättre värld. För oss med gluten och er med laktos, mjölk- och sojaallergi.


Konferens med SCF kansli och styrelse.


På Internationell Celiakimässa i Tammerfors med Anders Magnusson och Susanne
Grave.


I Finland finns härligt mörkt bröd och surdegsbröd. Ett mecka för glutenintoleranta.


Dessutom finns både glutenfri pizza och pasta som naturligt val på restauranger.
Fast jag erkänner att Romme Pizzeria i Borlänge har klart godare pizzor.

Redan i sjunde klass bokade Emma upp sin kavaljer för balen i 9:an. Och till sist kom dagen.





Så här känner jag henne mest :)


Även Mustangen hade hon fixat, inkl snälla chauffören Jeppe.

Så händer det helt plötsligt. Sommaren har parkerat utanför mitt fönster. Jag försöker stanna upp och säga åt mej själv, "hörru tjejen, det är NU du ska njuta". Försöker hålla kvar tiden, få den att stanna, men sommaren lyder som vanligt inte. Det är därför man tar bilder.