Melody Gardot i Dalhalla
Jag som knappt varit på några konserter i mitt liv har denna sommar hunnit med Peace & Love med 40 000 besökare, Pink med över 30 000 och slutligen Melody Gardot, denna jazzens Greta Garbo. Konserten inleddes med Nisse Landgren – en icke-favorit – men jag måste erkänna att han gjorde bra ifrån sig. Sen fick vi vänta en stund, säkert en kvart...innan Melody kom. Det var tydligen för länge tyckte damen bakom mej. "Det är som på vårdcentralen, man får vänat och vänta och ingen talar om vad det är för fel!". Jag som väntat tre timmar på Pink igår och lyssnat på tre förband tyckte att femton minuter var rena rama pisskvarten.
Mellansnacket var intimt och som vanligt faschineras artisterna över Dalhalla med dess akustik och kalkstensmiljö. Men, även om hon är en av mina favoriter så hade jag föredragit en rökig jazzklubb där det verkligen hade kunnat kännas intimt. Här satt man på långt avstånd, iskall under en filt i den 13 gradiga kvällen. Vinet fick man svepa ur plastmuggen i alkoholzonen under pausen innan. Nej, jag hade velat ha ett glas rött, en cigarett (fast jag inte röker) och suttit nära scenen på en skum klubb. Då hade hon kommit till sin rätt.
Dalhalla.
Mellansnacket var intimt och som vanligt faschineras artisterna över Dalhalla med dess akustik och kalkstensmiljö. Men, även om hon är en av mina favoriter så hade jag föredragit en rökig jazzklubb där det verkligen hade kunnat kännas intimt. Här satt man på långt avstånd, iskall under en filt i den 13 gradiga kvällen. Vinet fick man svepa ur plastmuggen i alkoholzonen under pausen innan. Nej, jag hade velat ha ett glas rött, en cigarett (fast jag inte röker) och suttit nära scenen på en skum klubb. Då hade hon kommit till sin rätt.
Dalhalla.
Kommentarer
Trackback
