Mandelqvist

Tänk att på något dygn kan ett nytt ord slå igenom med full kraft. Fokus från miljoner människor riktas mot ett objekt. Själv känner jag mej som att jag snart kan ta examen som seismolog efter att ha följt varenda nyhetssändning, debatt, twitter i ämnet. Hade det inte varit för en inplanerad Münchenresa i morgon hade jag antagligen inte lärt mej allt jag nu kan om vulkaner. Vi blir påminda om vår litenhet inför naturen och om vilken stress och ständigt tidsschema vi lever i. Inte ens min mamma som är strandsatt på ett femstjärnigt hotell på Cypern klarar av att njuta av sin extravecka. Att inte veta, att inte vara fullinformerade är något vi har svårt för.

När jag nu ställt in min resa och förlikat mej med det faktum att jag inget kan göra åt det, tycker jag att flygbolagens självklara penninghunger gör mig tveksam inför säkerheten. De börjar ifrågasätta hur farlig askan är. Undrar just när första flighten trotsar och flyger. Och undrar just när första olyckan kommer. Eller om motorerna får tekniska problem om ett halvår, ett år eller...

Kanske är det här naturens sätt att be oss varva ner. 2012 var det visst dags för något om man ska tro Mayafolket.