Mamma, jag har krockat!
Jag var som ett åskmoln när jag trampade sista uppförsbacken hem från jobbet i kolossal motvind. Supertrött, eftersom jag väckts av ett sms klockan 02.00 på natten. Jag orkade inte gå upp och titta, ens när telefonen plingade sin andra påminnelse. Det blev tyvärr som en väckarklocka och jag låg och snodde i sängen till halv fem innan jag somnade om. På morgonen läste jag på displayen "landat i Shanghai". Mejlet var från en av mina kunder, vars projekt vi jobbat med dygnet runt de senast veckorna.
Nåja, trött, mjölksyra i benen, lågt blodsocker och så vetskapen om sonens ord i telefonen "mamma, jag har krockat din bil". Visst jag borde vara förstående, inga personskador bla, bla, bla... Det här var andra gången på sex månader och jag har inte ens hunnit en tredjedel av avbetalningarna. Snarare så blir man ännu argare när det bli små skador, ska det kosta kan man lika gärna byta ut stora plåtdetaljer. Och ja, jag är tacksam att det inte var några personskador. Händelsen hade skett i låg fart. Framförvarande bil hade svängt ut på motorvägen, men ångrat sig och tvärnitat. Sonen hakade på men var inte lika snabb. Således har jag lack- och plastskador i kofångaren. Inväntar att Bil B som det ska stå i skadesanmälan hör av sig. Enligt sonen började han "leta" skador och skulle kolla med sin verkstad så att inte backsensorn skadats. Sonens teori är att den nog i så fall redan var trasig eftersom skadorna handlade om hans krok.
Så jag besiktade bilen i mitt blodsockertunna tillstånd. Blev ännu surare. Gick in och möttes av en överfull diskbänk. En son som sov och en dotter som satt vi datorn och tittade upp med ett "bah", följt av "fan vad du är sur" när jag beordrade henne ut i köket. Och ja. Jag var och är sur. Punkt.
Nåja, trött, mjölksyra i benen, lågt blodsocker och så vetskapen om sonens ord i telefonen "mamma, jag har krockat din bil". Visst jag borde vara förstående, inga personskador bla, bla, bla... Det här var andra gången på sex månader och jag har inte ens hunnit en tredjedel av avbetalningarna. Snarare så blir man ännu argare när det bli små skador, ska det kosta kan man lika gärna byta ut stora plåtdetaljer. Och ja, jag är tacksam att det inte var några personskador. Händelsen hade skett i låg fart. Framförvarande bil hade svängt ut på motorvägen, men ångrat sig och tvärnitat. Sonen hakade på men var inte lika snabb. Således har jag lack- och plastskador i kofångaren. Inväntar att Bil B som det ska stå i skadesanmälan hör av sig. Enligt sonen började han "leta" skador och skulle kolla med sin verkstad så att inte backsensorn skadats. Sonens teori är att den nog i så fall redan var trasig eftersom skadorna handlade om hans krok.
Så jag besiktade bilen i mitt blodsockertunna tillstånd. Blev ännu surare. Gick in och möttes av en överfull diskbänk. En son som sov och en dotter som satt vi datorn och tittade upp med ett "bah", följt av "fan vad du är sur" när jag beordrade henne ut i köket. Och ja. Jag var och är sur. Punkt.
Kommentarer
Trackback
