Mandelqvist

Medan min kära kollega frotterar sig i framtidens webbstrategier och kommunikationer på Webbstrategidagarna, sitter jag med en bok om fårklippning i handen. I den digitala världen känns det just nu som att det är fasligt bråttom. Vi ska snabbt hinna lära oss allt det som alla kommer att vilja veta, helst innan alla andra vet, fast ingen ännu vet... Ja välkommen till kommunikationsbranschen. Vi har i ryggmärgen att det alltid brådskar och att vi måste ligga steget före. Under dagen har det kommit tre mejl från kära kollegan som är inspirerad så till den grad att hon skvättar över lite tänkvärda saker i pauserna.

Nåväl, tillbaka till handboken i fårklippning. Här handlar det om lerning by doing. Boken är så gammal att den luktar gammalt papper a la 50-tal. Utan kurser eller instruktörer lyckades vi lura till oss den vita baggen, brotta ner honom och således sätta honom på rumpan. Jag höll i boken och läste högt, så jag slapp ratta den elektriska saxen. Jag kan säga att det tar ganska lång tid att ta sig ner till klippbara områden. Först ska man trassla sig genom lager av lort, lite halväckligt faktiskt. Eftersom jag var livrädd att vi skulle kastrera vår lilla bagge läste jag extra högt när vi kom till de nedre regionerna. Problemet var att det inte fanns något att kastrera. Han visade sig vara en hon. Efter att ha släppt loss en relativt tufsig fårfröken så började jakten på nästa får. Tänk om det var en bagge, då väntas smått. Det var inte helt lätt att fånga in Rydberg men snart var saken biff. Alltså inte bokstavligen. Även hon lever och mår bra.

Så här står jag med en påse ull. Sånt som tanter i min ålder funderade på under bondesamhället. Fast tja, jag kan ju alltid gå ut och diskutera på nätet. Kanske nån har kläm på hur man hanterar spinnrockar eller vad man nu gör.