Mandelqvist

Telefonen ringer högljutt i tågkupén. Jag famlar nyvaket och lyckas få på mej hörlurna med alldeles för hög volym. "När kommer du hem", skriker dotterns röst. "Har det hänt nåt", gäspar jag. "Sladden...sladden är trasig!" Efter ytterligare några osammanhängande fraser har jag bilden klar för mej. Strömsladden till datorn har slutat att fungera och nu när datorn tömt batteriet har kris uppstått. "Gör något då", uppmanar hon mig. "Som vad då?" säger jag i min sjunde gäspning. "Kan du inte kolla om ni har nån sladd på ditt jobb?" "Vi är Macare", svarar jag. "Men, kolla i alla fall". Klockan är 19.52 och jag är inte på humör för sladdjakt. Att vänta till morgondagen finns inte på tonåringars karta. Herregud, tänk att inte vara uppkopplad på ett helt dygn och fasa om butiken inte har rätt sladd hemma. En hel påsk, avstängd från världen, fången i Spraxkya. Och jag åker till fjälls (tar givetvis Macen med).