Mandelqvist

Jul eller midsommar. Alltid samma visa. Veckorna innan ska man jobba häcken av sig. Som en duracellkanin springer jag mellan möten, konstaterar att det kommit 62 nya mejl sen sist, använder kvällarna för att jobba undan, headsetet för att kunna cykla (läs motionera) och prata jobb samtidigt alternativt få ordning på logistiken på ungdomarna. Klockan 17 i morrn ska jag knäppa på off-knappen. Samtidigt åker familjelivets on-knapp på. De där stackarna som jag inte pratat med de senaste veckorna för att jag har haft fullt upp och jobba. Mysig helg i stugan föregås av matlistor, den avskyvärde trippen genom ICA Maxi, packa bilen, få med alla matingredienserna, lakan och för guds skull systemet. Har någon tänkt på systemet?

Nästa fas är att låsa barskåpet, förmana tonåringarna och så startar den där groende oron igen. Båda två ska till Leksand. En förfärande tanke. Men vänta nu, vad gjorde jag sommaren mellan 9:an och gymnasiet....Leksand. Tältning. Och resten vill jag inte ens skriva ner. Men tiderna är annorlunda nu. Värre. Eller?

Jag ska sitta där runt lägerelden. Sjunga snapsvisor och skåla mot solen. Titta när de andra äter sill, men givetvis hänga med på nubben. Njuta av den ljusa sommarkvällen tillsammans med goda vänner. Midsommar är en vändpunkt. Det är mitten på sommaren. Då vi alla konstaterar att det varit för kallt, kallare än förra året. Vi ställer hoppet till semestern. Och det lustiga är att får vi två veckors vackert väder under vår semesterperiod. Ja då är vi nöjda. Supernöjda.  Ha en skön midsommar!