Sov för faaan!!!
Loven knäcker föräldrar. Det börjar redan vid midnatt. Är de inte redan hemma kanske de i bästa fall ramlar hem då. Och de är allt utom tysta. "Vem fan har varit på datorn", skriker den ena. "Ditt jävla fetto", svarar den andra och då är det tre rum mellan dom. Sedan rasslas det i kylskåp, mikron plingar och det skramlas från köket en stund. Jag lindar in mig i täcket och kommer ner som en sur zombie och väser: "visa lite hänsyn för helvete". "Vad du svär", svarar sonen.
Åter i sängen och en stund är det faktiskt tyst. Tevetid. Men halvtimmen senare måste sonen duscha fast det är mitt i natten. Öronproppar i och äntligen börjar jag bli lite tung i kroppen. Då börjar plingandet från dotterns mobil på undervåningen. Försöker ignorera det, men snart utbytts det till ett halvtimmeslångt fnitter och konversationen blir allt mer högljudd. "Nä, sa han det, men guuud, men hallå det kan du inte mena..."
Den inlindade zombien traskar ner igen och ryter "nu får du fan ge dig". "Jag måste sluta nu, mamma är vaken...." "Stäng av mobilen, jag har ju sagt...." Jag är igång!
Det går inte att sova när man är upprörd och klockan blir 4.30 innan jag somnar. 6.30 ringer klockan och zombien går upp för att försöka överleva dagen. Och barnen sover sött till kl 2 för att orka med ännu en lovnatt.
En gång bad jag min mor att väcka dottern kl 12 när hon sov där. "Nej jag har läst att ungdomar blir självmordsbenägna om de inte får sova tio timmar så hon får sova ett tag till". Vem gör studien om självmordsbenägna förädrar?
Detta känner man ingen...
Man trodde att det var jobbigast med att dom ställde om dygnsrytmen när dom var små och man själv var ledig, men det är inget mot nu!
