Mandelqvist

Står här utanför tonårsrummets kaos. Allt är ihopföst mitt på golvet. Kläder, säng, lampor, sängkläder. Det är med andra ord städat inför målning. Sonen som skulle hjälpa till kom i sina "vara rädd om kläder" redo att hjälpa till. Det skvätter, förklarade jag. Med många suckar kom han i målarkläder, dvs kalsingar och strumpor. En halvtimme senare förstod han varför det hade varit bra att ta ut alla sakerna ur rummet och varför man måste byta kläder. En så kallad aha-upplevelse i mindre mått. Idag hade han målat andra strykningen redan när jag kom hem. Sånt gör en glad.

Under samma timmar sitter dottern i soffan med datorn. Att elden i spisen falnar och behöver påfyllning "märker" hon inte. Jag ber henne plocka ordning i köket medan jag rastar hundarna. Hon har plockat ur diskmaskinen, men "märker" inte den överfyllda diskbänken.

Man får helt enkelt vara glad för det lilla. När det lilla funkar.