Semesterstress

2,5 arbetsdag kvar till vila och värme. Ändå är det enda jag känner i kroppen – jäkt. Samma visa inför varje semester. Arbetshögen är alltid en mindre alp, och möten har klämts in fram till två timmar före avgång. Däremellan ska det packas, handlas hem mat till sonen som ska vara hundvakt med mera, med mera. Känslan i kroppen borde vara lättnad, att snart få byta det här kalla eländet till skön sommarvärme. Men det enda jag känner är en jäktklump i magen.
Jag vet att det går över, bara jag kommer iväg, men varför denna stress. Jo, för att man själv bygger upp en bild av allt som måste vara klart, förberett och planerat. Och boven i dramat är som vanligt – jag själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0