Mandelqvist

Hela vintern har jag längtat efter att ta fram min svarta kärringhonda med cykelkorg. I fjol skaffade jag ytterligare två korgar till pakethållaren så packcykel skulle man kanske kunna kalla det. Så i morse var det dags. Vårfåglarna drillade, solen sken och jag försökte bortse från frosten på bilrutan. En tröja extra, handskar och på toppen stora hörlurar och en mössa. Jag såg ut som en tomte med vattenskalle, men flärd är det sista jag tänkte på när klockan slog 07.00. Jag brukar åka dessa 10 km på cirka 30 minuter, men var frikostig och intalade mej att 40 skulle vara ok. Första nerförsbacken var underbar. Sån där hård, lättrampad grusväg innan de förstörts med en massa nytt grus. Hurra, äntligen sommar! Första uppförsbacken sög musten ur mej och då hade jag bara åkt en kilometer. Benen som inledningsvis var kalla och stela blev snabbt varma, däremot var fötterna närmare förfrysningsgränsen och rimfrosten låg vit på läppen. Tomte alltså! 50 minuter senare parkerade jag i cykelstället på jobbet. Nöjd, så nöjd!
Beställde dock hämtning på hemvägen. Lagom är bäst om det ska hålla i längden.