Mandelqvist

"Jag fattar inte att du hoppar på allt sånt där". Min bror ruskar på huvudet. Jag har precis berättat att jag ska åka till Uppsala och kandidera till en styrelseplats på Svenska Celiakiförbundets styrelse. Själv är han på väg på golftränarmöte. "Ja men du själv då som gnor på golfbanan flera dagar i veckan", kontrar jag. Det är helt klart så att man har olika intressen och jag har tyvärr alltid känt mig uttråkad av det idéella idorttslivet.
Hur som helst så inser jag att jag attraheras av svåra grejer. Och inom celiakiförbundet väntar utmaningar. Och gluten är något som ligger mig varmt om magen. Det känns som något viktigt och ett arbete som kan göra skillnad. Det känns bra i hjärtat helt enkelt. Och som vanligt får jag vakta så att jag inte låter mej sväljas med hull och hår, lätt hänt när man tänder engagemangslampan.